Bröllop
Frieriet.
Det var vanligt att den unge mannen uppvaktade den flicka han var intresserad av. Detta skedde oftast kvällstid, för att hålla uppvaktningen så hemlig som möjlig. Mannen knackade på flickans fönster och var hon intresserad av honom så blev han insläppt. Vanliga friargåvor var psalmbok, silkesschalett eller silver. Förlovningen ansåg så gott som avgjord när gåvorna givits och tagits emot.
Lysningen
När ett ungt par åkte tillsammans till prästen förstod byborna att lysning skulle ske och bröllop var nära. Efter sista lysningsdagen skulle släkt bjudas till bröllopet. Det var brudgummen som skötte om inbjudan till bröllopet genom att åka runt till släkt och vänner med en personlig inbjudan.
Bröllopsfesten
Veckan innan bröllopet började förberedelserna man bakade och lagade mat. Under denna vecka strömmade bröllopsgåvor in till brudparet. Gåvorna bestod oftast av produkterna från den egna gården så som mjölk, smör och ost. Seden var att ingen gäst fick komma till fots, de gäster som saknades egen häst hämtades med häst och vagn som brudparet ordnat. På bröllopsdagen körde vagnarna med bröllopsgäster till bröllopsgården där de hälsades välkommen av värdfolket. Gästerna bjöds på en ”brudtallrik” bestående av siktbrödssmörgås och en stor vetebrödsskiva samt mjölk och dricka.
Bröllopet brukade firas med många inbjudna gäster. Man drack brännvin och dansade ofta i flera dygn. De dansade en folkdans, som kallades ”Stöpparn” (på bondsk dialekt)..
Begravning
Började med frukostsamling, därefter åkte man häst och vagn eller släde (beroende på årstid) till Backen. Kistorna gjordes ofta i byn av Nils Burstedt.
Efter jordfästningen var det dags för hemfärd och middag. Det brukade vara ett gravöl, fast då söp man sig som regel inte full. Dukning var vanligt på lastvagnsbord med vita lakan. När det var dags för gästen att åka hem fick denne med sig en kringla av vetedeg samt kaka av smördeg.
Om det var en fattig som dog, hände det ofta att man inte hade något gravöl. Utan man körde bara ner liket till kyrkan och anmälde dödsfallet.
Julen
Hur man firade julen genom tiden i Hissjö har varierat beroende på vilken social ställning familjen hade. De familjer som hade råd, började förberedda julens festligheter redan under hösten. Då slaktades grisarna och fåren och man bakade bröd. De bästa bitarna från grisen sparades och fårlåret torkades, för att sättas fram på julbordet. Dagens tradition med julskinka var inte så vanlig förr.
De fattiga åt bara fisk som fångats under sommaren och hösten, och till efterrätt åt man gröt. Julen präglades av renlighet, ljus och glädje.
En kvinna berättar hur hon upplevde julen:
”Till jul var det också storstädning. Randiga trasmattor i glada färger täckte hela golvet. På julafton skulle ljusen tändas först när julbordet var dukat och man bjöds att sitta ned. Granen tändes sedan man ätit.”
En viktig ingrediens på julbordet har varit ”lutfisken”. Den fisken hade man fångat själv och låtit torka i solen. Den kunde vara sik eller spillånga. Man använde björkaska för att göra själva luten. En användbar ramsa från Hissjö beskriver hur man brukade göra: ”Fyra dagar i vatten, fyra dagar i lut, fyra dagar i vatten sen vare slut”.
Valborgsmässoafton
Första året som man firade majbrasa var 1905 på Österåkersberget.
1905 på Österåkersberget.